ninadahlman

Vi börjar känna oss hemma i vårt kvarter nu. Vi vet vart vi kan handla bröd, Malatang, att gubben i kiosken på hörnet gillar oss, vart skolan ligger, hur vi visar siffror med händerna och hur vi säger våra namn. Dagarna går, helt enkelt, och vi trivs hur bra som helst! Nu har vi klarat oss själva i två dagar. Vi har åkt tunnelbana (ca 3-6 kr), åkt taxi (ca 11-25 kr, med hjälp av en lapp med vår hemadress på), handlat mat, varit trevliga mot dörrvakten och butikspersonal. Det här ska nog gå vägen! Igår tog vi en stilla hemmakväll med middag vid matbordet (hemköpt malatang) och lite film. Det har varit två intensiva veckor, vi är helt slut på kvällarna! Så här såg det ut igår:





Jag är lite förvånad att jag inte har drabbats av hemlängtan ännu. Eller så jättekonstigt kanske det inte är, vi har ju i stort sett bara haft semester hittills. Det jag längtar mest efter är bröd och mellanmjölk, jag kan ju dricka ett paket om dan hemma! För att stå ut med våra brödbegär har vi köpt knäckebröd på Ikea och tyskt bondbröd på Carrefour (stort franskt köpcentrum). I övrigt klarar vi oss bra med gumman på hörnet som gräddar bröd i en tunna.

Kineserna beundrar fortfarande vår längd, men vi börjar bli vana nu. För att ni ska få en liten bild av hur det är presenterar jag här ett bildbevis. Som ni ser är det inte överdrivet med folk på gatorna, något jag trodde innan jag kom hit.




Imorrn är det registrering på skolan, men tydligen börjar inte undervisningen förrän om en vecka...vi som sett fram emot undervisningen!