ninadahlman

Tiden går så himla fort. om tre månader åker jag ifrån mitt fantastiska Shanghai. Tiden kommer gå så himla fort, jag har redan separationsångest! Jag känner mig splittrad inför att åka hem. Saknar så många människor så otroligt mycket, men samtidigt har jag ett liv här, med nära vänner som jag komemr längta ihjäl mig efter när jag är hemma. Nu gäller det att njuta av tiden som är kvar. Det kommer jag verkligen göra!

Jag blir bortskämd av färsk, billig frukt! Ananasen är fortfarande oförskämt billig, 6-7 spänn för en stor. Och då skalar de den åt oss! Det är inte längre högvis av dem hos frukthandlarna, nu är det istället mango som gäller. Små, söta, lena och perfekt mogna! Mums. Både igår och idag har jag ätit både mango och ananas tills det sticks i kinderna.




Vi vet inte hur det har gått till, men tydligen är vi lediga från skolan hela nästa vecka! Mycket märkligt. Speciellt eftersom det är veckan innan våra midterms. Ärligt talat så tycker jag att det passar fint, då hinner jag verkligen plugga ikapp mig på tecken. Sitter just nu och gör flashcards för orden vi har haft på speakingen den här veckan. Många ord blir det! Nästa steg är att repetera grammatiken. Vi har gått igenom många strukturer som Wang laoshi nog räknar med att vi ska kunna.

8496:- tillbaka på skatten! Tjihoo, det kommer sitta fint i sommar!

För att betona hur väl jag förtjänar belöningen kommer här en paragraf jag skrev på dagens lektion :)

为了实现我的梦想，我报名参加一个特别的课外活动小组。对科学感兴趣，我今天填一张表参加科学课外活动小组。我的妈妈提要求让我当三好生，所以我做好准备完成了我的作业。我很喜欢解决问题，也不怕任何困难。


Solen skiner idag och det är sommarvarmt! Vi har en extra dags helg imorgon och planerar att åka på en liten utflykt. Rapport och bilder kommer.

Annat nytt är att Kina är arg på resten av världen. Nu utfärdas bara 1-månadsvisum, även för de som är här och jobbar! Lite jobbigt för vår kompis som  varit här och jobbat förut, nu är hemma i Sverige och planerade att åka tillbaka hit i april, vå får se hur det blir.

Idag var det tidig uppgång, morgonlektioner och hämtlunch hemma. Vi har alla tre förkylningssymtom, så vi var rätt så däckade hela eftermiddagen. Efter lite pluggande och en eftermiddagslur blev det en skön promenad i solen, till Zhongshan park och hem igen. Massor av kineser, med drakar, som dansar, som leker och som har picknick. Nu äts det en sen malatang-middag framför en film: Den svarta dalian. Snart sovdags.

Nu har jag lagt mitt svenska mobilabbonemang vilande, så det går inte längre att nå mig på mitt svenska nummer. Fram till slutet av juli är det bara det kinesiska numret som gäller: 008613524802838.

Det var inte med glada miner vi gick upp klockan sju i morse. Vi släpade oss till skolan, men väl där var det inte så farligt. Halva klassen känner vi sen innan, vilket är jättekul! Andra halvan är en blandning av folk som har läst kinesiska i sina hemländer. Det är en salig blandning av sydamerikaner, fransmän, många tyskar och ett par polacker.

Readingläraren, Li, var riktigt bra! Hon kommer nog aldrig slå favoritläraren från förra terminen, men hon verkar lovande! Listeningen var som vanligt sjukt tråkig, men orden och tecknen var i alla fall hyfsat i rätt nivå med vad vi kan, till skillnad från förra terminens nybörjarbok som var alldeles för svår.

Imorgon väntar dubbellektion i speaking, också där med en ny lärare. Och då har vi dessutom eftermiddagslektion, så det blir nog inte så tidig uppgång imorrn bitti...

Vi har flera gånger diskuterat ekonomi och hur vi och våra vänner finansierar studierna här i Kina. Det är inte många som har det så bra som vi svenskar, som faktiskt får betalt för att studera! Trots att vi vet om det och med stolthet i rösten berättar om CSN:s generösa bidrag och lån glömmer i alla fall jag ganska lätt bort att pengar är pengar och att varenda krona ska betalas tillbaka. Idag roade jag mig med att surfa in på csn.se efter skolan. Min nuvarande skuld är omkring 203 000 kr och den kommer garanterat bli större. Det innebär att jag ska betala minst 1000 kr i månaden i 25 år för att betala av allt.

Det har varit fullt ös här senaste tiden. Jul och nyår har firats, Josfin har varit här i tio dagar och sitter just nu på ett plan hem till Sverige. Vi har bland annat visat henne Laris, I Love Shanghai, fuskmarknaden, Super Brand Mall, the Bund, Jin Mao, Century Park, flodbåten, Helan & Halvan där vi köper Malatang och vårt favorit lunchställe. Vi har hunnit med riktigt mycket på tio dagar och det känns konstigt att hon redan är på väg hem igen...mycket tid och pengar har spenderats, så nu är det dags för mig att ta tag i mig själv igen. Dags att plugga hårt, vi har finals om tre veckor!

Här kommer ett par smakprov!

Karaokekväll 30 december, vi höll svenska fanan högt och sjöng både The Final Countdown och en massa Abba.











På Nyårsafton var det peruk-party på I Love Shanghai.







Tack för alla fina julhälsningar! Jag blir så himla glad av mail, kommentarer, julkort och brev! Det förgyller verkligen min vardag och det är skönt att veta att jag inte blir bortglömd trots att jag lämnar landet ett helt år... Stor kram till alla därhemma, jag tänker mycket på er allihopa.

Så blev det jul, på riktigt, nästan i alla fall. Det har bara varit julafton i femtiofem minuter än så länge, men det är en ganska fin början. Jag och Cajsa sitter hemma i vår gräsliga, men bekväma soffa och dricker glögg och tittar på den enda lite juliga filmen vi har här: Love Actually.

Julafton borta kan ju aldrig riktigt bli julafton på riktigt. Utan mammas sill, utan pappa som ringer och reciterar Tjuren Färdinand och utan att dela rum med lillebror. Inte heller uppladdningen inför jul har varit som den borde, med pyssel i Hägersten, Gängets Jul eller glögg hos finaste vännerna. Jag längtar hem så det gör ont i hela kroppen. Julafton här kommer trots allt bli fin, det vet jag.

Efter att ha varit däckad ett dygn och sen mått lite halvkasst i veckan har jag tagit igen med besked nu under helgen. Igår hann jag både dansa lindy hop och fira Kylie som fyllde år. Idag åt jag middag på en japansk restaurang med några från lindy hopen och sen dansade vi utanför Jing'an Tempel.

God Jul allihopa! jag saknar er!

Nu har jag äntligen fått utlopp för min ilska på Telenor, jag har mailat ett officiellt klagobrev. Jag har lite svårt för att klaga på riktigt, det blir mest gnäll inför vänner och familj, men idag blev jag trött på att behöva gå in på internetbanken och se att jag har fått en ny faktura. Jag har inte råd att betala 300 kr i månaden i ett halvår för något jag inte använder! Minst minst 2100 kr i sjön!) Är fullt medveten om att jag har bindningstid kvar på mitt abbnemang, men att få frysa sitt abbonemang i ett par månader borde vara möjligt trots det! Jag har varit trogen kund i över fem år. Men icke. Så fort jag kan ska jag säga upp abbonemanget.

Vi börjar känna oss hemma i vårt kvarter nu. Vi vet vart vi kan handla bröd, Malatang, att gubben i kiosken på hörnet gillar oss, vart skolan ligger, hur vi visar siffror med händerna och hur vi säger våra namn. Dagarna går, helt enkelt, och vi trivs hur bra som helst! Nu har vi klarat oss själva i två dagar. Vi har åkt tunnelbana (ca 3-6 kr), åkt taxi (ca 11-25 kr, med hjälp av en lapp med vår hemadress på), handlat mat, varit trevliga mot dörrvakten och butikspersonal. Det här ska nog gå vägen! Igår tog vi en stilla hemmakväll med middag vid matbordet (hemköpt malatang) och lite film. Det har varit två intensiva veckor, vi är helt slut på kvällarna! Så här såg det ut igår:





Jag är lite förvånad att jag inte har drabbats av hemlängtan ännu. Eller så jättekonstigt kanske det inte är, vi har ju i stort sett bara haft semester hittills. Det jag längtar mest efter är bröd och mellanmjölk, jag kan ju dricka ett paket om dan hemma! För att stå ut med våra brödbegär har vi köpt knäckebröd på Ikea och tyskt bondbröd på Carrefour (stort franskt köpcentrum). I övrigt klarar vi oss bra med gumman på hörnet som gräddar bröd i en tunna.

Kineserna beundrar fortfarande vår längd, men vi börjar bli vana nu. För att ni ska få en liten bild av hur det är presenterar jag här ett bildbevis. Som ni ser är det inte överdrivet med folk på gatorna, något jag trodde innan jag kom hit.




Imorrn är det registrering på skolan, men tydligen börjar inte undervisningen förrän om en vecka...vi som sett fram emot undervisningen!

Det ar sjukt svart att beskriva var forsta 1,5 vecka har i Shanghai. Det kanns som om vi har varit har mycket langre an sa! Lagenheten vi bor i ar stor, har skona soffor och vi har lart oss hur dvd:n fungerar. Runt hornet dar vi bor finns bade sunk-gator med billig mat, typ grillat brod for 50 ore och malatang for 4 spann och uppat.

Eftersom vi har hangt med David har vi inte gjort sa mycket turist-grejer annu. Forsta gangen vi akte in till Nanjing Road blev jag overfallen av en skoputsare, helt plotsligt hade han kletat skokram pa mina skor! Jag forsokte ga darifran men det misslyckades...men mina skor blev valdigt blanka.

Favoriterna hittills ar:

-HotPot
-Fotmassage pa kvallen
-Grillspett pa natten utanfor vart hus

Som några kanske vet så har jag blivit besatt av att dansa igen. I slutet av gymnasiet la jag danskarriären på hyllan efter nästan 13 år av balett, modern jazz och stepp. Jag förstod nog inte hur mycket jag saknade dansen förrän förra helgen när jag, Annika, Kristina, Erik och Linda åkte på dansläger. Vi spenderade tre dagar i Herräng och dansade Lindy Hop dygnet runt (nästan) och nu kan jag inte tänka på annat än när jag ska få dansa Lindy nästa gång. Som tur är har jag styrt upp en liten plan för framtiden! Söndag 12 augusti är det Lindykväll på Skansen, så då får jag åtminstone lyssna på lite swing (som Lennart - Lindygurun - uttryckte det: swingen är något abstrakt som finns omkring oss, vi måste känna in den och använda oss av den). Nästa steg i planen är att uppsöka ett Lindy Hop-sällskap i Shanghai och dansa så mycket som möjligt under mitt  år i Kina.

Här får ni ett smakprov på Lindy i Shanghai.



Har jag tur blir jag så här bra innan jag kommer hem!