ninadahlman

Regn och fukt och värme. Inte det bästa för en nordbo som är van vid kallt och torrt klimat. Tvätten som vi hänger upp på en torkställning från Ikea torkar liksom aldrig, vi försöker ställa den framför AC:n, det brukar hjälpa lite i alla fall.

I övrigt så pluggar jag väl inte riktigt så mycket som jag borde, vi har finals om två veckor! Det här är sista veckan med lektioner. Men jag kommer sätta in en spurt nu och repetera en massa. Det känns så viktigt att umgås med alla mina fantastiska vänner också. Börjar inse att det finns människor i mitt liv som jag inte kommer se på väldigt, väldigt länge nu, de flesta åker ju hem till sitt. För att inte tala om Elin och Cajsa som jag har bott med i ett år, hur ska jag klara mig utan dem?

Så drivs vi, vilsna själar, fram
från lägerbål till lägerbål,
vet ingenting om nästa rast
och ingenting om resans mål -
vet, att här växlar natt och dag,
tung kväll och väldig soluppgång,
och att vår resa än syns kort
och än för obarmhärtigt lång.

Jo, vi vet mer: en sömnlös natt
lyssnar vi tyst i hemlig skräck
in i vårt inre, till ett sorl
som av en underjordisk bäck
eller en snäckas svaga sus,
där ändå hela havet hörs,
och i vår bävan slutar vi
att fråga vilken väg vi förs.

Så drivs vi, vilsna själar, fram
från lägerbål till lägerbål,
vet ingenting om nästa rast
och ingenting om resans mål,
men känner att vårt hjärta dras
oemotståndligt utan val
in mot ett okänt hemmets hav,
som sorlar djupt i snäckans skal.

Det blir ett kort inlägg idag, ska sova ut ordentligt inatt har jag tänkt. Det blir gärna sent i säng här borta. Jag sätter mig gärna vid datorn en stund på kvällen, pga tidsskillnaden kan det vara svårt att stänga ner. Men idag håller jag mig lagom inom tidsramen. Vi har fått resultaten från alla midtermsen nu, jag klarade alla tre galant, jätteskönt! Så nu kan jag pusta ut lite.

Äntligen! Idag kom installatören och fixade med vår nya varmvattenberedare! Själva beredaren kom redan igår, den har stått i sin låda i vardagsrummet och tittat på oss ett helt dygn. Den är ny och fin och går faktiskt på el istället för på gas. Vi är helt överlyckliga, imorrn blir det nog en ordentlig varmdusch, första sen vädret blev kallare... Vi har längtat så efter denna stund!

Dansen, dansen, måste rapportera lite. Ett helt fantastiskt litet gäng, kineser och utlänningar i olika åldrar, storlekar och temperament träffas två gånger i veckan på två små barer i stan. Jag fick ju ett så fantastiskt mottagande av Orchid som är arrangör och en svensk kille som också är ny. Det var superkul att äntligen få träffas och dansa! Det fungerar så att man först har lektion i en timme, sen är det social dancing i ett par timmar. Jag har redan fått känna av min ringrostighet, jag snubblade en del över mina egna fötter och i onsdags hade jag lite träningsvärk i axlarna. Men jag ska nog träna upp mig ordentligt!

Nu ska jag sova gott, gör det ni med! Speciellt Petréa som fyller år idag! Over and out för nu.

Jag har funderat och tänkt och pratat om och utforskat lite om Shanghais Lindy Hop-utbud under sommaren och nu äntligen slår jag slag i saken! Dans är ju såå viktigt för mig, trots att jag inte dansat särskillt regelbundet på flera år. Men i somras var jag och några kompisar på dansläger vid Annikas landställe, det anrika Herräng Cance Camp och jag blev kär i swingen, det var helt klart kärlek vid första ögonkastet!

I lördags gick jag och mina kombos ut på en salsabar med liveband. Det var jättekul att höra lite livemusik och titta på dansande par, och jag blev återigen påmind om varför jag älskar att dansa. Äntligen tog jag mig i kragen i går kväll och skickade ytterliggare ett mail till Shanghai Swings (har redan skickat ett, men den e-mailadressen verkar vara gammal) och redan idag fick jag ett supertrevligt svar! Verkar avslappnat, kom som du är och köp en lektion eller flera. På lördag eftermiddag bär det av, jag kan knappt sitta still och vänta!




Här är vi på lägret. Tälten i bakgrunden dansade vi i. Annika håller i kameran.