ninadahlman

Så, de sista dagarna i frihet ägnades åt ytligheten! Igår var det håret som fick sig en omgång och idag har jag och Sammi shoppat loss, riktigt billigt! Kolla in:

Frisyren 50:-



Två kjolar, 35:- styck





Tröja för 25:-



Fin klänning med paljetter 90:-



Accessoarer: en scarf för 5:- och 5 par örghängen för 10:- styck

Jag och Elin har haft en härlig dag än så länge! Vi sov ganska länge och hade en seg förmiddag (det gäller ju att utnyttja sista dagarna av lovet...på måndag börjar allvaret igen!) Sen gick vi till "frisörkinesen" - en frisörkedja med en mycket rolig ägare/profil som finns på skyltar, loggor och i tidningar. Vi tvättade håret länge och väl och jag vågade till och med på mig att klippa håret.

Med lite tolkningshjälp lyckades jag förmedla att jag ville ha en kort, uppklippt frisyr med lugg, och det var precis vad jag fick! Frisören var väldigt noggrann, jag är supernöjd. Kvinnan som satt i stolen bredvid mig pratade mycket bra engelska och var hur gullig och trevlig som helst. Hon förklarade noga för frisören hur jag ville ha det och gick till och med upp vid flera tillfällen för att granska att han gjorde rätt och frågade mig flera gånger om det var bra och om jag var nöjd. Det finns så många fantastiska och hjälpsamma kineser!

Sen traskade vi vidare till matmarknaden som ligger en bit bort. Grönsaker, frukt, ris och gryner trängs med levande fisk, tofu, levande hönor och en hel del kött. Vi håller oss dock till grönsakssidan. Det är verkligen härligt och inspirerande att handla sin mat i en sån miljö, massor av bönor, ärter, tomater och svamp. Allt ser så gott ut! Jag gick bland annat hem med lilymushroom (en sorts trådsvamp som är väldigt god) för 2 spänn och ett halv kilo grönt te + lite torkad krysantemum för 24. Det var väl ett bra kap?!

Första backen upp, den var en pärs! Jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv.



Men utsikten var obetalbar, såå värd allt slit att komma upp:



Elin och jag. Ser ni hur muren fortsätter längs kullarna i det oändliga?



Trots det disiga vädret var utsikten helt sagolik:



När vi kommit ungefär halvvägs började det slutta neråt. Det gällde att hålla koll på fötterna där också:



Samma backe när vi kommit levande ner för den:



Trött, men glad! I bakgrunden syns Simatai-delen av muren, tornen klättrar längs med berget uppåt och uppåt. Tydligen ser man vid klart väder ända in till Beijing (2,5 timme bort) från den högsta punkten. Kanske en utflykt för nästa besök på muren?



The ruidianren, som vi kallas av våra vänner här. Ruidian betyder Sverige och ren betyder människa. Hela muren som syns i bakgrunden har vi klättrat på när bilden tas, imponerande va?!



I ett av de sista tornen:





Kinesiska muren är något av det vackraste och bästa jag någonsin har upplevt! Jag kan verkligen rekommendera er alla att åka hit någon gång! Jag kommer garanterat tillbaka, vill se utsikten i sommargrönt också.

Givetvis kan dåligt väder hemma i Sverige ställa till med stora problem, men oftast blir inte följderna så astronomiska som de kan bli här i Kina. De stora snöovädren som drabbat framförallt södra Kina under januari och februari gjorde inte bara så att många inte kunde komma hem till sina familjer under kinesiska nyåret, vissa städer och byar har fortfarande inte fått tillbaka elen och många hus har kollapsat.

När vädret har varit så ostadigt har människor börjat bunkra mat och vardagsprodukter, samtidigt som produktionen har stannat av på grund av den nationella ledigheten. Då stiger priserna och inflationen ökar. På sikt påverkar det här också hela världsekonomin. Det är ett intressant perspektiv på följderna av dåkligt väder, i ett land som är så gigantiskt stort som Kina.

Nu är jag hemma i Shanghai igen efter en hel vecka i fantastiska Beijing! Jag trodde aldrig att städerna skulle vara så olika som de är, jag vet nog inte riktigt vad jag hade väntat mig... Beijing känns större och mäktigare, med stora breda avenyer och breda, maffiga byggnder, till skillnad från Shanghais skyskrapor.

Vi har bland annat besökt Mei Lanfangs (vår nya idol efter filminspelningen!) och Soong Chinglings (som var gift med Sun Yatsen) former residences. De är duktiga på personkulter här i Kina. Former residences finns det gott om och de är ofta väldigt bra muséer. Mycket kuriosa, foton och prylar, och en hel del möbler som står kvar som när personen i fråga levde.

Annat vi hunnit se är Himmelska fridens torg, Förbjudna staden, ätit massor med god mat, sett de vindlande små hutongerna (gränder med gammeldags hus), sett OS-arenor på avstånd, besökt Maos musoleum, besökt Tempel of Heaven, träffat Morbror David och hans fru och träffat Tord som var på affärsresa.

I särklass bäst var Kinesiska muren. Vi åkte på en hajktur till Jinshanling. Bussen hämtade oss klockan halv sju utanför hotellet och tog oss den nästan tre timmar långa resan till Jinshanling. Där fick vi börja med att klättra upp till själva muren, bara det var en pärs. Sen gick/klättrade vi på muren en mil till Simatai (det tar 4 timmar), över delar som nästan inte alls är restaurerade (till skillnad från Badaling, den mest besökta delen som är renoverad). Utsikten var helt fantastiskt sagolik, och helt klart värd all mjölksyra och svindel. Mitt på muren åt vi en chokladbit och en banan, godare har jag nog aldrig ätit.

Många intryck och lite perspektiv på den delen av Kina som Shanghai representerar. Här kommer en liten lista på saker som skiljer städerna från varandra:

- Gatunätet och gatunamnen: I Beijing är gatunätet mer strukturerat. Vägarna är stora och korsar varandra enligt väderstrecken. I Shanghai är det med hipp som happ, vilket gör det enklare att hitta i Beijing. Däremot är gatunamnen längre och mer komplicerade där. Dessutom kan en stor aveny byta namn mitt i, väldigt förvirrande.
- Storleken. Städerna är gigantiska, båda på sitt sätt. Shanghai är stort på höjden, med mycket glas och guld i skyskraporna. Beijing är mer maffigt med stora pelare och långa, stora torg och byggnader, som Himmelska fridens torg och regeringsbyggnaden.
- Tempot är faktiskt inte lika hektiskt i Beijing, i alla fall inte enligt mitt första intryck.
- Arkitekturen: Shanghai har mer bling, medan Beijing dekorerar många hus med traditionellt svängt tak, i rött, blått, grönt och guld.
- Maten är faktiskt inte lika oljig i Beijing! Här äter man också mer jiaozi (dumplings), även om vi är stora fans av jiaozi även i Shanghai.
- Taxi: det är lättare att vinka in en taxi i Shanghai, men priserna är något billigare i Beijing.
- Språket: Shanghainesiskan är ibland fruktansvärt svår att förstå. S, sh, z , zh, c och ch låter ibland väldigt lika här, trots att de enligt den mandarindialekten vi får lära oss, (som man också pratar i Beijing) är helt olika. Det är alltså lättare för oss att förstå människor i Beijing, med de knappa språkkunskaper vi besitter.

Nu ska jag strax packa ihop mitt pick och pack! Cajsa och Elin är på HM och köper vantar och mascara åt Cajsa. Hon drabbades nämnligen av en ögoninfektion för ett par dagar sen. Med hjälp av Xie Jings mamma fick hon åka till en ögonklinik och fick snabbt medicin. Nu är det mycket bättre, men mascaran fick hamna i soporna.

Vi förbereder oss med ordentlig mat  i eftermiddag och mackor att ha till tidig frukost imorgon bitti. Vi åker nattåget som tar nästan precis 8 timmar. Jag ska rapportera noga om det kinesiska tågsystemet senare! Men biljetterna gick på 500 kuai, och då har vi soft sleep-kupé med bara 4 bäddar.

Jag har hållit mig i skinnet de senaste dagarna, mest legat på soffan och läst (har äntligen börjat uppskatta böcker igen!) för att försöka läka min onda svanskota. Tråkigt att den fortfarande gör ont, men jag hoppas att den snart är på bättringsvägen.

På torsdag åker vi nämligen till Beijing! Äntligen! Vi stannar en vecka och är tillbaka i Shanghai nästa fredag, 22 februari. Det känns som en lagom tur, vi kommer hinna med de flesta viktiga sevärdigheterna. Kinesiska muren givetvis, Sommarpalatset, Förbjudna staden och Himelska fridens torg. Det blir kul att få lite omväxling till Shanghais hysteriska storstadsliv. Dessutom blir det spännande att åka kinesiskt nattåg, det ser jag fram emot.

Vädret har blivit mildare och solen har nästan synts de senaste dagarna. Jag och Cajsa har passat på att promenera mycket. Vi har hittat lustiga små gränder och butiker och upptäckt nya saker och platser i området där vi bor. Idag gick vi till Zhongshan Park, Mittenbergets park.








Gårdagen var späckad. Vi sa dels hejdå till vår kompis Kiki. Vi har inte umgåtts jättemycket med henne, men det känns ändå väldigt märkligt att hon ska åka hem till USA. Avskedet fick mig också att tänka på att det kommer bli fler avsked framöver. Livet i Shanghai präglas nästan av det. I vår umgängeskrets är de flesta bara här för en eller ett par år, så det säger sig självt. Den som stannar länge kommer en dag upptäcka att hon är kvar sist av alla vänner som från början var här. Men det ligger långt i framtiden.

Själva tolvslaget var helt galet! Tänk er en vanlig svensk nyårsafton med fyrverkerier, och gångra det med tio. Då kommer ni nog nästan i närheten av härjet här! Det var smällare och små raketer och stora raketer över precis hela stan. Jag och Cajsa stod i fönstret helt förstummade. Jag har aldrig varit med om något liknande! Efter att tag avtog det mesta, men smällarna har fortsatt under natten och dagen och enligt våra vänner som har varit här länge kommer det hålla på hela veckan. Märkligt att vara med om ett firande som jag själv inte vet hur jag ska fira.

Japp, då kommer jag hem. Igår var Cajsa duktig och bokade äntligen om våra hemresebiljetter. Omkring lunch den 23 juli landar jag på Landvetter. Vi ses då!

Vi har hört rykten om att den extrema vintern här i Kina även är nyhetsstoff i resten av världen. Många som vi känner här i stan är rädda att de inte kommer kunna åka hem till sina familjer över nyår. Vi är inte jätteoroliga över vår egen resa, vädret i norr är lite bättre och dessutom komemr vi inte åka än på tio dagar.

Jag vet att jag själv har klagat väldigt mycket på vädret den senaste tiden jag också, men det beror faktiskt mer på kinesernas brist på snöröjning, brist på värme inomhus och andra saker som i Sverige tas för självklart. Oftast håller sig temperaturen runt noll och det snöar inte jättemycket i jämförelse med svenskt snökaos. Här kommer ett exempel på det som strular till det: snöröjning. Vi snackar inte plogbilar som hemma i Sverige. Nejenej, i Kina röjer man snö med sopborstar och små spadar. Den här bilden kommer från Shanghai Daily:




Och då ska ni veta att de på bilden röjer snö på en av Shanghais största broar!

För övrigt har jag fruktansvärt ont i min svanskota efter att ha halkat tre (3!!!!) gånger i fredags kväll på the Bund när vi var på väg till och från I Love Shanghai. Snöglopp i kombination med fina blanka gatstenar är en livsfarlig kombination. Det gick inte att stå upp, hur försiktig jag än var. Nu kan jag inte sitta, gå, ligga...

Idag har solen tittat fram, så det blir äntligen lite promenerande! I sakta mak.