100 shots på en kväll?
Vad har jag gett mig in på?
I en essä om Shanghai i DN (tänk vad man saknar morgontidning när man inte har en!) skriver Amanda Lagerkvist om det som kännetecknar Shanghar: kontrasterna mellan det nya och det gamla. Än viktigare är hennes kritik mot hur omvärlden fortfarande ser på Kina, att vi på något sätt lyckas respektera och ibland till och med hylla en diktatur.
Bilden av det mystiska Kina, med Shanghai i spetsen, lever fortfarande kvar i våra medvetanden. Jag inbillar mig att jag är medveten om världen omkring mig, men trots det lockas jag fortfarande av Kinas mystik, jag har alltid velat åka till Shanghai, men jag har ingen aning om varför. Det kommer bli den verkliga utmaningen, att försöka upptäcka vardagen i Shanghai och att själv kunna se och diskutera hela Kinas vardag, det historiska, det teknologiska, det kommunistiska, det kulturella. Jag tror att vi kommer ifrågasätta mycket och det skrämmer mig.
Vaccin
Så har man gått in i djungeln av vaccinering...Olika bud från olika håll och nya frågor att ta ställning till. Hur länge håller grundskyddet? Var finns det egentligen en malariarisk? Kommer vi att resa på landsbygden?? Jag känner ingen större oro över att bli smittad med någon obotlig sjukdom (hälsodeklarationen och läkarintygen man måste fylla i innan man ens får visum till Kina är vääldigt långa), men som Elin sa: det skulle ju vara ganska trist om nåt hände. Igår slog jag i alla fall till på hepatit a+b, det går snabbt att göra sig av med 500 spänn.
Jag lovar härmed
Saker att sakna
För övrigt drömde jag i natt att Robin vann en Kina-biljett till mig, men jag var tvungen att åka redan nu... När jag kom fram visade det sig att jag skulle bo i ett litet rum med tre våningssängar tillsammans med fem främlingar. Undrar vad det kan betyda?
The story of my life
Meningen var från början att jag skulle till Danmark. Det blev inte så. Nu är jag istället på väg till Kina och tanken är att jag här ska skriva om mina öden och äventyr. Eftersom det fortfarande är ganska lång tid kvar försöker jag fortfarande intala mig själv att jag faktiskt ska åka, vilket inte är så lätt alla gånger. Förra veckan kom i alla fall Brevet som bekräftade att vi faktiskt kommit in, så nu kommer jag fortsätta prata och prata om resan med alla jag känner för att försöka förstå att det är på riktigt. Som jag nog har sagt till alla (och garanterat kommer fortsätta säga) så är jag rädd att jag måste prata om resan konstant i ett halvår, för att inte banga ur.
Här är en lista på mina förberedelser hittills:
Ansökt
Börjat skriva listor
Köpt kinesisk film och musik
Pratat mycket om att jag ska åka
Läst om kinesiskt te
Lyssnat på Crickets in Concert
Allt för nu. Gårdagen tog musten ur mig: först jobb hela dagen, sen spelning med Carl's Candy Band och obligatorisk efterfest på södran.