God Jul
Julafton borta kan ju aldrig riktigt bli julafton på riktigt. Utan mammas sill, utan pappa som ringer och reciterar Tjuren Färdinand och utan att dela rum med lillebror. Inte heller uppladdningen inför jul har varit som den borde, med pyssel i Hägersten, Gängets Jul eller glögg hos finaste vännerna. Jag längtar hem så det gör ont i hela kroppen. Julafton här kommer trots allt bli fin, det vet jag.
Efter att ha varit däckad ett dygn och sen mått lite halvkasst i veckan har jag tagit igen med besked nu under helgen. Igår hann jag både dansa lindy hop och fira Kylie som fyllde år. Idag åt jag middag på en japansk restaurang med några från lindy hopen och sen dansade vi utanför Jing'an Tempel.
God Jul allihopa! jag saknar er!
Födelsedagsfirande och matförgiftning
Tyvärr så var portionerna inte de största, så när vi kom hem till Fahuazhen Lu vid halv tolv knorrade magen lite och jag och Cajsa köpte varsitt grillspett. Jag skulle ha valt majsen som Cajsa, inte kycklingvingen (men jag älskar kycklingvingar!) och nu får jag betala priset. Det är märkligt att vi alla har klarat oss helt och hållet från matförgiftningar fram tills nu. Speciellt med tanke på alla grillspett, malatanger, dumplings och annan gatumat vi faktiskt har vågat oss på.
Tur för mig att jag har Elin och Cajsa som bäddade ner mig i soffan och köpte bananer till mig innan de gick till lektionen.
Om att vakta något
Här i Kina finns det inte något som inte är värt att vakta. Vakter och gatusopare är nog de yrken jag sett mest av sen jag kom hit. Och så städare, personal på restauranger och toavakter såklart. Här är några exempel på vakter vi ser varje dag:
- Vår portvakt, eller baoan som de kallas. Fyra personer turas om att vakta i vårt hus.
- Trafikvakter, som vaktar var och varannan korsning, trots att det finns rödlysen! De visslar i visselpipan när det är dags att stanna eller gå.
- Butiksvakter, både ute hos oss och inne i stan.
- Parkeringsvakter vid större parkeringar. De sitter ofta i små bås.
- Dagisvakter, det finns en jättegullig på vår gata som varje morgon hälsar barnen välkomna med världens gladaste min!
- Cykelvakter, som ställer i ordning cyklar i fina, raka rader.
Julfesten
I övrigt är vi lite besvikna då vår favoritlärare är sjukskriven två veckor! Vi saknar henne redan, efter bara ett par dagar! Ryktet säger att hon är gravid, men vi får se vad som händer framöver.
Sociala problem?
Hur kan en officiell statlig rapport skriva så?
Med tanke på miljön
Trots det känner jag att jag inte gör tillräckligt. Jag rider på vågen och lever ett lyxigt västerländskt liv här. Visserligen pluggar vi mycket, men vi dricker billiga drinkar, går på massage och shoppar mycket på samma gång. Jag saknar engagemanget! Speciellt idag när jag har uppdaterat mig på mina vänners bloggar. Ska jag vänta ända tills jag kommer hem innan jag får engagera mig igen?
En viktig fråga är miljömedvetenheten. Jag undrar hur miljövänligt/ovänligt mitt liv här är jämfört med livet hemma. Vi köper avhämntningsmat i fligolitförpackningar, vi åker massor av taxi, vi köper kaffe i engångsmugg, engångsartiklar används flitigt av de flesta i den här stan och framförallt köper vi vatten på flaska! Jag har nog aldrig producerat såna mängder med sopor som jag gör nu, samtidigt köper jag mat och kläder som till större del är tillverkade i närområdet. Frågan är vilket som smäller högst. Nu har vi i alla fall börjat köpa ordentliga vattendunkar istället för de trista flaskorna. Det är alltid något.
Samtidigt som Shanghais befolkning får det bättre ställt, blir också miljön lidande. Trafiksituationen är verkligen ohanterbar, vägarna är totalt igenkorkade från omkring 15 varje dag, när vi är hembjudna till någon får vi dricka ur engångsmuggar, det är vissa dagar väldigt mycket föroreningar i luften och massor av sopor på gatorna (som snabbt plockas upp av gatusopare). Jag är lite orolig för hur jag själv påverkas av miljöomedvetenheten omkring mig, blir jag blasé, eller vill jag försöka förändra mitt eget betéende?
Rapport från julen på Ikea
Längtar till fredag, då vi ska bjuda våra vänner på en svensk luciafest. Vi tror att det kommer bli succé!
Så kan det gå
Ibland blir man lurad, som den här svenska mannen. Hur lyckas man...vi har i alla fall bara råkat ut för trevliga och snälla kineser!
Ny gemensam blogg
Wordpress har inte funkat för oss på sistone, så nu kan ni läsa mer om våra bravader på genghaoshi.blogg.se istället.
En märklig kväll
Igår var det dags för den beryktade Svenska Julfesten, arrangerad av svenska handelskammaren på Hotel Le Meridian precis inne vid Peoples Square. Festen hölls i en av balsalarna uppe på nionde våningen, överdådiga kristallkronor i taken och heltäckningsmatta. Vi blev bjudna på glögg, pepparkakor, lussekatter och annat gott först. Sen var det lite julmat: köttbullar, prinskorvar, skinka och lax. Det enda vi verkligen saknade var sillen. Vi var ett blandat gäng vänner som var där, vi kände inte så många andra, så det blev inte så mycket minglande. Lite julkänsla fick jag i alla fall, de hade till och med ett litet luciatåg!
Mätta och glada gick vi vidare för att möta upp några andra vänner och fortsätta kvällen. Vi hamnade först på en bar i Xintiandi där det var kortfilmstävling. Vi hade redan missat kortfilmerna, men ett lustigt band spelade och vi fick se själva prisutdelningen. Efter det hann vi med en öl på två olika ställen (en restaurang och en bar med brittiskt stuk) innan vi tillslut landade på Velvet, en ganska så flådig bar där de spelar 70-talsmusik. En salig blandning av ställen helt enkelt! Då vi hade ätit julbuffén väldigt tidigt var vi lite hungriga på nattkröken, så vi tog oss till City Diner och åt lite innan vi åkte hem och rasade i säng.
När taxiresorna kostar 15 spänn är det så lätt att ta sig från ställe till ställe, så utelivet här blir väldigt annorlunda från hemma. Där brukar jag sitta på samma ställe hela kvällen, eller på sin höjd klara av två på samma kväll. Det roliga är också att här finns allt! Från superbillig öl och mat på de kinesiska restaurangerna, till svindyra drinkar och menyer på Jinmao och de andra lyxhotellen.
Idag blir det hårdplugg, vi har fått ett svårt quiz i läxa till imorrn!
Så här kul hade vi
Klaga mer
Fantastiska Chen laoshi
Engagerad i skolan som jag alltid varit är det oundvikligt att jämföra dagarna, lektionerna och lärarna här med det jag upplevt hemma. Skillnaderna är många och stora mellan alla lärare, inte minst här borta. Från lilla söta Listeningläraren som alltför ofta leder in lektioner och samtal på hur man skaffar en kille och hur han ska vara och se ut till fantastiska Chen laoshi. Hon är i särklass den bästa språkläraren jag någonsist haft! (antagligen bästa läraren alla kategorier)
Hemma tyckte jag aldrig om att läsa språk. Givetvis ville jag kunna franska, jag ville helt enketl slippa traggla oregelbundna verb. Om jag någonsin blir (det kommer givetvis aldrig ske) lärare önskar jag att jag kunde bli lite som hon är. Hon inspirerar, är hård och ställer krav, men uppmuntrar samtidigt alla att göra sitt bästa utefter egen förmåga.
Varje lektion går vi igenom nya ord, hon ger oss sammanhang, vi får öva på att sätta ihop små meningar och hon går igenom hur tecknena är uppbyggda, vilka delar som finns med och vilken historia dessa har. Alla i klassen får utrymme att prata, hon ställer frågor och låter alltid olika personer svara och läsa texten, inte bara dem som redan kan, hon utmanar lite. Lektionerna är alltid varierade och vi går inte igenom boken sida för sida, utan gör små övningar och diskussionsuppgifter mellan varven. Readinglektonerna är alltid de som går snabbast.
Spännande att behöva åka ända till Kina för att hitta den bästa och mest inspirerande läraren!
Språkliga framsteg, igen - tänka sig!
Dagarna fortsätter vara väldigt varierade. Ena dagen älskar jag Kina, för dess totala motsats mot allt jag känner till. Andra dagar står jag på posten igen och svär över den fruktansvärda ineffektiviteten. Men för det mesta älskar och fascineras jag av den här världen.
Igår på Lindyhopen fick jag frågan om min kinesiska "improves day by day". Jag fnissade lite och mumlade nåt om att jag hoppas det. Men när jag promenerade hem längs Huai Hai funderade jag ett extra varv på saken. Trots att jag känner mig lost både på lektionerna och i verkliga livet, så går det framåt, hela tiden. Framförallt vågar jag prata lite, lite mer varje vecka. Jag breddar ordförrådet och förstår fler tecken.
今天太冷了!在我们的家很冷, 我现在有多的衣服。(Jintian tai leng le! Zai women de jia hen leng, wo xianzai you duo de yifu) 我很喜欢喝中国茶,也很喜欢吃中国菜。(Wo hen xihuan he Zhongguo cha, ye hen xihuan chi Zhongguo cai) 现在我们来上海已经差不多三半月了。( Xianzai women lai Shanghai yijing cha bu duo san ban jue le) 我习惯和喜欢我的上海生活。(Wo xiguan he xihuan wode Shanghai shanghuo)
Betyder något sånt här: Idag är det kallt! I vår lägenhet är det kallt, just nu har jag mycket kläder på mig. Jag tycker mycket om att dricka kinesiskt te, jag tycker också mycket om att äta kinesisk mat. Nu har vi redan varit i Shanghai ungefär 3,5 månader. Jag har vant mig vid och tycker om mitt liv här.
Over and out, nu måste jag 学习都汉字!
Helgens bravader och julkänsla?
Nu väntar en ny vecka. Redan december, galet! Vi har inte firat någon advent, här finns inte mycket julstämning, trots glitter och julekorationer på karaokestället Party World. Vi ska känna in stämningen under de kommande veckorna. På lördag är det julfest på Svenska Handelskammaren och luciahelgen ska vi ha en svensk julfest och bland annat bjuda våra vänner på glögg och pepparkakor.