ninadahlman

Första backen upp, den var en pärs! Jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv.



Men utsikten var obetalbar, såå värd allt slit att komma upp:



Elin och jag. Ser ni hur muren fortsätter längs kullarna i det oändliga?



Trots det disiga vädret var utsikten helt sagolik:



När vi kommit ungefär halvvägs började det slutta neråt. Det gällde att hålla koll på fötterna där också:



Samma backe när vi kommit levande ner för den:



Trött, men glad! I bakgrunden syns Simatai-delen av muren, tornen klättrar längs med berget uppåt och uppåt. Tydligen ser man vid klart väder ända in till Beijing (2,5 timme bort) från den högsta punkten. Kanske en utflykt för nästa besök på muren?



The ruidianren, som vi kallas av våra vänner här. Ruidian betyder Sverige och ren betyder människa. Hela muren som syns i bakgrunden har vi klättrat på när bilden tas, imponerande va?!



I ett av de sista tornen:





Kinesiska muren är något av det vackraste och bästa jag någonsin har upplevt! Jag kan verkligen rekommendera er alla att åka hit någon gång! Jag kommer garanterat tillbaka, vill se utsikten i sommargrönt också.