Lever jag verkligen i det riktiga Kina?
Ibland kan jag känna att jag inte lever i Kina, på riktigt. Jag lever i en skyddad värld, utan problem eller bekymmer och märker inte av fattigdom, diktatur eller brist på mänskliga rättigheter. Visst är det skönt att få blunda för alla orättvisor i världen, men jag är inte sån. Jag vill veta, vill se världen som den faktiskt är, analysera och drömma om förändring. Kunskap om världen omkring mig är väsentlig för att jag ska kunna vara den jag är. Då är det skönt att få läsa, även om det också är jobbigt. Hur orkar jag leva i det här landet egentligen? Jag älskar Kina och jag avskyr Kina.
De flesta vi umgås med här är inte särkilt medvetna om politiken. Våra kinesiska bekanta som är i vår ålder vet inte ens om massakern på Himelska Fridens Torg. Ungdomarna i Shanghai har annat att tänka på. De lever ett materiellt bra liv och ser positivt på framtiden. Alla möjligheter finns och tron på ekonomin och på Kina som världens mest framstående land föder en bekymmerslös generation. Man vill studera utomlands och få ett bra jobb. Är det här det verkliga Kina?
Kina är häftigt på det sättet. Kontrasterna, människorna, möjligheterna att kanske lära sig något nytt?
Nyfiken fråga: Hur skiljer sig Kina som du upplever idag ifrån dina förväntningars Kina?
Förändring är att välja bort något gammalt, tryggt
välkänt, invant och säkert ! Men det är möten personer emellan som blir till erfarenheter så att du kan våga välja själv det du tycker är rätt.
Att få balans mellan kollektivet och egot är alltid smärtsamt för gruppen/familjen/samhället men med öppenhet kan den utvecklas till det bättre.
Jenny: Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig innan jag kom hit. Jag trodde att det skulle vara fler som pratade engelska, jag trodde inte att vi skulle vara så annorlunda som vi är. Folk stirrar verkligen :) Sen så trodde jag nog att jag inte skulle leva ett så isolerat "utlänningsliv", vi tillhör verkligen stadens överklass och det var jag inte beredd på. Däremot så förväntade jag mig att det skulle kännas märkligt att leva här, jag visste ju redan innan att människor här har det svårt osv, så det är ju snarare så att jag förväntade mig få brottas med det mentalt.