ninadahlman

Efter dagens lektioner hittade jag och Elin till en kinesisk matmarknad. Vi har saknat en sån på vår gata, här finns matbutiker med konserver, snacks, frukt, yoghurt och shampo, men inga grönsaker. Dessutom massor av fruktbutiker, men inga grönsaker där heller.... Stället vi hittade ligger fem minuter från vår lägenhet, det ser mest ut som ett hål i väggen, men så fort man kommer in öppnar sig en ny värld! Tänk er Hötorget, bara mycket märkligare. Eftersom klockan inte var mer än halv två så sov de flesta av försäljarna, men många vaknade med ett ryck när vi gick förbi. Där finns allt ifrån alla möjliga fräscha grönsaker man kan tänka sig, till sprattlande fiskar i stora kar och höns i burar. Vi valde helt diskret att köpa våra grönsaker hos försäljarna längst bort från hönshörnan. Om vi köper kött eller fisk nån gång blir det nog på ett större varuhus där de faktiskt kyler och plastar in maten. Så: ikväll blir det hemmalagad mat för första gången sen vi kom hit! Och jag säger bara: massor av sparris för nio kronor!

Över till något roligare! När vi inte åker taxi (vilket vi faktiskt inte gör så jättemycket) går vi väldigt mycket. (Antagligen därför vi är helt slut hela tiden...värmen och motionen gör nog sitt!) Oavsett om det är till metrostationen på Yan'an Lu (gigantisk gata med 6 filer - i varje riktning!), på museum, zoo eller i French Consession letandes efter svenska konsulatet. Avstånden i den här stan är betydligt större än i Stockholm, något jag inte vant mig vid ännu. Ett exempel är när vi byter metrolinje vid Zhongshan Park, då får vi traska en 10 min.

I tisdags promen erade vi först i French Consession och på eftermiddagen var vi på Shanghai Museum och gick runt där i tre timmar (hade säkert kunnat stanna mycket längre, men vi hastade förbi bronset och mynten). I onsdags var det shopping som gällde. Sex timmar och två marknader senare ska jag inte nämna skicket våra skor befann sig i... tur att vi har köpt några nya par nu.

Angående prutningen har vi fått öva lite. Jag har antagligen blivit ganska så rejält lurad idag, men det var ett första försök. Det är en svår konst när man inte har nån aning om vad saker och ting egentligen är värda. Nu har vi fått lite hum om fejksolglasögonen och skornas prisnivåer. Fortsättning följer i dramat, nästa gång ska vi vara hårdare!

Listan på vad ni ska göra när ni kommer och hälsar på mig har börjat öka på sig! Shanghai museum, zoo, shopping, Little Sheep och Jin Mao står med på listan!

I måndags var det dags för första skoldagen, trodde vi. Istället var det bara registrering, lektionerna börjar först på måndag. Vi som längtat så! Det visade sig bli ytterliggare ett härligt möte med den kinesiska byråkratin, så här gick det till:

Nu har David åkt och vi måste på allvar klara oss själva. Förvånansvärt få människor (läs inga!) förstår någon som helst engelska. Jag hade faktiskt trott att man skulle klara sig hyfsat här som utlänning. Nu väntar utmaningen att försöka förstå och göra sig förstådd. En hel del går att lösa med kroppsspråk, men jag väntar med spänning på det första riktigt stora missförståndet...Som tur är har vi ordnat med det viktigaste, vi har varit hos polisen och registrerat oss, utrett hur vi betalar räkningar, hyra mm. Nu återstår fortfarande internet hemma, men det kommer vi nog få hjälp med av vår vän Zhang Li Xia (aka kusinen), som pratar lite engelska.

Dagens kulinariska upplevelse har faktiskt varit västerländsk! Sandwich och latte nere på hörnet, där de också har gratis nät, så vi kan använda våra egna datorer! Hit kommer vi garanterat gå flera gånger.

Igår var vi på besök hos Xie Jings släktingar som bor i nordöstra delen av Shanghai (vi bor i sydvästra), vilket verkligen gav lite perspektiv! Familjen är rik och har det väldigt bra ställt. De bor i ett jättemysigt område med många träd och en stor park runt hörnet. Trots detta bor de trångt med svenska mått mätt. Vi fick träffa både föräldrar, morföräldrar (världens sötaste!!), hunden Lala och morbröder och mostrar. Vi bjöds på fantastiskt god mat och många samtal. Vi åt bland annat manet (lite sådär), spritdränkta räkor, soppa, stekt lotus och bläckfisk. Ena morbrodern och kusinen pratar engelska, så de kunde vi konversera med. Men jag måste erkänna att det är väldigt underhållande att lyssna på ett samtal på kinesiska. Även om jag verkligen inte fattar någonting alls, så låter det väldigt vackert. Familjen är så urgulliga och tar verkligen hand om oss. Jag är överförtjust!

En sak man slås av snabbt här är att det finns väldigt många arbetstillfällen för kinseser. Det finns alltid massor av personal i affärer, på restauranger, frisörsalonger och på massageställen. Vi har sällan behövt vänta på någonting. Kineserna tar varje tillfälle att sysselsätta sig. Trots att alla stora korsningar självklart har trafikljus och övergångsställen står det ofta trafikpoliser och dirigerar trafiken. På gatorna går alltid gatusopare. Det finns helt enkelt många olika jobb att välja på, oftast verkar det vara billigare att anställa någon som gör jobbet, än att inte få det gjort.

Nu ska vi strax ge oss av till Puding (på andra sidan floden) för att besäka ett jättestort köpcentrum. Där hoppas vi hitta sandaler och svala byxor. Önska oss lycka till, det är väldigt svårt att hitta kläder i våra storlekar i den här stan...det är ingen myt att kinesiska kvinnor är väldigt små!